Märkt för livet

Tattueringar har aldrig varit min grej, tycker att det kan vara sjukt fint på andra. men njaa inte på mig. Har dessutom haft en lite princip att man ska minst velat ha tattueringen ett halv år innan man gör den. Men PANG så small det i huvet på mig, nu vill jag bara göra en tattuering på en gång. Vet precis hur den ska se ut, vart den ska sitta och älskar att den är liten och att man kan dölja den. Den betyder precis det jag vill att den ska göra, det är inte krångligt på latin eller en lång ramsa utan ett ord. Love. Plus att jag skiter i vad andra tycker, tror fan jag ska gå och boka tid imorgon! (shit vad jag ångrar mig redan när jag skriver det här) haha. Jag är den mest ambivalenta människa som finns. Aja här är den. OM jag nu gör den dvs...